Kyrkomötet fortsätter diskutera

Igår kväll inträffade det att när vi skulle behandla motionerna om Kairosdokumentet och den så kallade Palestina-frågan kommer Birgit Friggebo (FiSK) med ett yttrande som är så långt att det närmast kom att betraktas som en ny motion. Texten var så lång att situationen närmast blev kuppartad. Ordföranden löste det hela genom att låta dela ut texten till alla ledamöter så att vi kunde läsa den under natten, tänka och spara diskussionen till morgondagen, det vill säga idag. Så idag har vi diskuterat denna viktiga fråga från kl 09 till kl 14 eller var det 15? Så när vi äntligen var färdiga med den hade vi hunnit så långt  som vi skulle ha hunnit i går kväll. Vi ligger efter i schemat med andra ord.

Diskussionen om Kairos, bojkott av Israel med mera kom att dela mötet i minst två läger av talarna att döma. Dels var det de som till varje pris ville att vi skulle göra ett yttrande att sända till regeringen eftersom regeringen på torsdag ska besluta om hur den ska förhålla sig till FN-mötet den 29 november. Då är det tänkt att Palestina ska bli fullvärdiga medlemmar i FN. Dels var det de som menade att hela frågan är som en eld och menade att vi inte skulle bidra till den med ytterligare bränsle. Jag hörde till den senare gruppen och klargjorde också detta i ett anförande. I morgon ska vi rösta i saken.

Sedan kom vi till Vignings- och tillsynsutskottet. Där hade jag två motioner men det var bara två eller tre talare i saken. Det verkar som att alla var lite trötta eller att saken, det vill säga att hundratals vigda står utan tjänst, inte upplevdes särskilt angelägen. Jag blev bestört. Ärkebiskopen var dock uppe och tydliggjorde att vi har en arbetsrätt att förhålla oss till. Arbetsgivaren väger enligt ärkebiskopen tyngre än vigningen. Han uttryckte sig inte så, men saken var uppenbar för den som orkade lyssna. Hans inlägg gjorde mig betänksam. Synen på vigningstjänsten är förändrad. De vigda behandlas numera helt klart som tjänstemän. Det är tufft att avlägga livslånga löften till en kyrka som behandlar oss som tjänstemän. Är det inte sådant som kallas slaveri? Det är vi väl emot? Detta kommer att undergräva såväl biskopens som vigningens trovärdighet.

När vi äntligen var färdiga tänkte jag att jag tar en paus och skriver en blogg, men kommen till arbetssalen visade det sig att motionen om att registrera dem som avhänt sig vigselrätten skulle diskuteras. Jag tyckte jag ville lyssna till denna diskussion som till min förvåning visade sig vara het också i år. Thomas Jansson (FiSK) och Sven E Kragh (C) försökte gång efter annan övertyga mötet om hur viktigt det är att stämma i bäcken. Det kan komma att bli en anstorming med återskickade vigselförordnanden, hävdade de. (Hur rätt önskade jag inte att de har). Men utskottets förslag att avslå motionen försvarade med bravur av Karin Långström Vinge (FiSK) och Teresia Derlén (POSK). De gjorde det så bra att det var en fröjd att lyssna till dem båda, men den där Sven E. Kragh undrar jag alltmer över.

Nu har jag också skrivit mitt anförande till mission. Men det lär väl inte komma upp förrän senare under kvällen. Det blir en lång dag också idag. Jag återkommer.